Påskbrasan

I de norra delarna av Småland har vi på senare år gått från de traditionsenliga påskbrasorna till Valborgs-eldar, men nu kommer äntligen påskbrasan tillbaka!

Påskeldarna har förekommit i Sverige åtminstone sedan andra hälften av 1700-talet. Det tidigaste belägget är från Västergötland) år 1768. De har kommit till Sverige från Nederländerna via nederländska köpmän till Göteborg. Därifrån tros seden att tända eldar spridits över västra Sverige.^[1]

Vid mitten av 1800-talet tändes påskeldar i Halland, norra Skåne, västra Småland, Bohuslän, Västergötland, delar av Närke, Dalsland samt södra Värmland. Utanför detta område tändes påskeldar endast sporadiskt, till exempel i Lindesberg och Nora i Västmanland. Troligtvis har de kommit till dessa orter med inflyttad befolkning.^[1]

Att man tände påskeldar förr i tiden hänger inte samman med boskapsskötseln, såsom är fallet med valborgsmässoeldarna. Istället har den vanligaste motiveringen till påskeldarna varit att man velat skrämma bort påskkärringar som var på väg från eller till Blåkulla.

En lokal påsktradition som var vanlig vid 1800-talets slut och 1900-talets början var att tillverka en halmdocka föreställande en påskkärring med kläder, kvast, raka, väska och påskbrev, som sedan eldades upp på påskaftons kväll.